backius

Sitter på kontoret nu vid pappas dator, ska städa ut av lite. Igentligen ska jag väl skynda mig . Men varför ska man behöva stressa jämt? Mina nerver ligger just nu utanpå kroppen, jag är så frustrerad och ledsen på samma gång! Jag bara hatar att ha den känslan, men har den alldeles för ofta. Jag vill kunna slappna av och bli mer lugn och harmonisk. Åh jag får svettningar när jag känner så här, det bara hettar i trynet på mig!Känns som man står helt själv på toppen av ett berg och klarar inte av höjden riktigt, man är skakig och darrig men vill så gärna klara ut av det, man gör allt för att inte visa sin rädsla men har man stått alldeles för länge och stirrat så spricker det snart för en, ja ni hajjar hur jag menar eller? Kanske någon kan känna igen sig och berätta hur man ska tackla de hela? Eller ska man kanske blunda och ta det för vad det är ist, göra det bästa av situationen och försöka lägga alla känslor åt sidan, gilla läget mera.skulla man klara det?!Nej måste återgå till städningen, jag lär ju som sagt skynda mig på lite!